Maja Isaksson

Min katt. Min älskade lilla gosekatt. Jag har nog fortfarande inte förstått att du är borta för alltid. Jag ser dig hela tiden, hör dig krafsa på dörren fast jag vet att du ligger i jorden nu. Du var en ängel som Gud skänkte till oss. Men änglar ska vara i himlen och du togs från oss efter bara ett år. Imorgon för exakt ett år sedan hämtade vi hem dig. Jag kommer ihåg det som om det var igår. Du var liten och förkyld och du nös på min hand när jag skulle klappa dig. Det var det gulligaste jag hade sett, du var det gulligaste jag hade sett.
Saknar dig så otroligt mycket. Du var den finaste katten som nånsin funnits.
Jag kommer sakna alla gånger jag kom hem från skolan, mötte en mosig nyvaken Morris som stelt hoppade ner från sitt favorit ställe i trappen. Hur du spann och strök dig mot mina ben när jag gav dig mat. Hur du låg på golvet och rullade runt och visade magen. Hur du gnuggade ansiktet mot min kind när du var extra gosig. Hur du strök runt bland grässtråna i trädgården och jagade flugor och det såg ut som att du var övertygad om att du var en tiger.
Jag saknar dig. Men jag vet att du har det bra nu. Du är med mormors mamma, Diesel och Nellie.
Du ligger nog i mormors mammas knä nu och spinner och trampar på henne. Du har det bra nu. Det finns inga bilar där du är nu, bara ängar med miljontals blommor och mjukmat.
Men du har lämnat mig i en så stor sorg som jag inte vet hur jag ska klara av.